Svenska Shirehästföreningen

För Shire- och Clydesdalehästen

 

Shirehästen

Shirehsten är en stor kallblodshäst, faktiskt den största rasen i världen.

Mankhöjden kan uppgå till närmare 2 meter, men vanligast är drygt 175 cm och vikten ligger runt 1000 kg.

 

Karakteristiskt är det rikliga hovskägget på denna gigantiska häst och ett snällt lynne. Även om den är stor, är den en perkeft familjehäst, även till barn.

Rasstandard - hingst

 

Färg: Svart, svartbrun, brun och avblekbar, av de godkända färgerna, skimmel. Stora vita fält på kroppen är ej önskvärt. Övriga tecken är tillåtna. Fux och konstantskimmel är ej tillåtna.

 

Storlek: Mankhöjd minst 173 cm vid fullvuxen ålder. Genomsnittet ligger runt cirka 178 cm.

 

Bröstomfång: Från 183 cm i harmoni med hästens övriga byggnad.

 

Huvud: Huvudet skall vara långt och smalt med långa skarpskurna öron. Ögonen skall vara stora med ett fogligt uttryck. Glasöga är ej tillåtet. Nosryggen skall vara något konvex med stora tunna näsborrar. Stora ganascher är ej önskvärt. Läpparna slutna.

 

Hals: Lång, väl ansatt med god välvning och med god hingstkaraktär.

 

Bog: Djup, väl liggande och med ett bra selläge.

 

Bål: En bred och välmusklad bringa med frambenen väl under kroppen, för att främja rörelsernas framåtgripning. Ett gott djup med väl välvda revben.

 

Rygg: Skall vara kort, stark och välmusklad, samt väl sluten i sitt njurparti. Ryggen skall ej vara låg (sänkt) eller muskelfattig (karpryggad).

 

Bakdel: Långt och välmusklat kors. Välformat och väl ”byxat” bakparti.

 

Framben: Bör vara så starka och raka som möjligt ned till kotan, med platta skenben. Kotornas längd skall harmoniera till kroppens övriga byggnad, men kan vara något mjuka.

 

Bakben: Hästen bör ej stå för långt bakom sig. Hasen skall vara djup, bred, platt och väl vinklad med proportionerligt långa skenben.

 

Hovarna: Skall vara djupa, vida och starka med öppna trakter och täckta med rakt och silkeslent, ej för rikligt hovskägg. Hornkvaliteten skall vara hård och stark.

 

Rörelser: Hingstens rörelser skall vara lediga och vägvinnande med bra påskjut. Haserna bör hållas tätt ihop och skenorna skall vara parallella. Rörelserna skall vara korrekta.

 

En Shirehingst skall vara maskulin med stark hingstkaraktär.

Rasstandard - sto

Färg: Svart, svartbrun, brun och skimmel. Alla tecken tillåtna.

 

Storlek: Mankhöjd från 163 cm vid fullvuxen ålder. Bröstomfång från 152 cm, i harmoni med hästens övriga byggnad.

 

Huvud: Långt och smalt, bör ej vara för litet eller för stort med feminint uttryck. Glasöga är tillåtet, skall rapporteras vid stamboksföring. I övrigt, se rasstandard för hingstar.

 

Hals: Lång, väl ansatt och något litet välvd. Ej vara av maskulin modell.

 

Bog & Bål: se rasstandard för hingstar.

 

Rygg: se rasstandard för hingstar, med tillägg att ryggen bör vara något längre på ett sto än en hingst.

 

Bakdel: se rasstandard för hingstar.

 

Framben: se rasstandard för hingstar, med tillägget att kotorna bör vara något kortare.

 

Bakben: se rasstandard för hingstar, med tillägget att skenben bör vara något kortare.

 

Hovarna: se rasstandard för hingstar.

 

Ett Shiresto bör vara långlinjerat med ett bra djup och med god plats att bära sitt föl. I övrigt gäller samma standard som för hingstar, frånsett att det är viktigt att stoet har en utpräglad feminin könskaraktär.

 

Den engelska Shirehästen är världens största hästras.

Historia

Shirehästen har fått sitt namn efter de landskap (shires) i mellersta Storbritannien som den anses komma ifrån: Lincolnshire, Derbyshire, Staffordshire och Leicestershire.

Denna fantastiska hästs historia är dock något osäker, men det sägs att historien om rasens ursprung tog sin början med de 42 Lombardiska hästar som sändes till England i början av 1300-talet. Tolv av dessa utmärkte sig för sin utomordentliga styrka. När de korsades med inhemska ston och senare även med Old English Black uppstod Englands större hästar.

 

På 1500- och 1600-talet togs flamländska hästar in i landet av holländare som arbetade med att dika ut sankmarker ibland annat Lincolnshire. Shirehästen härstammar från dessa hästar som dessutom blandades upp med friesiskt blod. Den extrema höjd som Shirehästen har tror man kommer utav att man i aveln också har använt en del rena fullblod, vilket också har gett rasen dess aristokratiska utstrålning.

 

Under denna tid behövde man stora starka hästar att ridas av de medeltida soldaterna i full rustning och med vapen. Hästarna orkade bära upp till 180 kg när de skulle ut i strid. Efter hand som vapnen utvecklades till mindre och lättare och allt fler vägar byggdes användes hästen till att transportera varor och i jordbruket. Under industrirevolutionen var det Shirehästar som drog godset längs vägarna mellan fabrikerna.

 

I takt med att allt blev mer mekaniserat, minskade behovet av stora, tunga draghästar och i början av 60-talet förde Shirehästen en alltmer tynande tillvaro.

 

Dess fortsatta existens säkrades genom sin popularitet som körhäst vilket gjorde de stora bryggerierna intresserade av rasen. Bryggerier vann under 50-talet och några årtionden framåt prestige genom sina kraftfulla paradhästar. Shirehästen är en imponerande häst som är enormt stark och lätt kan dra 5 ton, men är samtidigt mycket snäll och foglig. Den har fortfarande en roll att spela i skogen och lantbruket och är populär på utställningar. Mest används Shiren som fritidshäst, främst som körhäst, men även mer och mer som ridhäst.

 

Redan i slutet på 1800-talet började engelsmännen att föra stambok och 1878 bildades English Shire Horse Society. De har också tagit fram regler för hur en Shire skall se ut för att på bästa sätt vara en god representant för sin ras. Detta blev även den rasstandard som Svenska Shirehästföreningen följer.

 

Konkta oss

Föreningens adress:

Svenska Shirehästföreningen

c/o Annika Jonasson

Bryggum 360, 461 93 Västra Tunhem

Mail: info@svenskashire.com

Bankgiro: 516-5840.

Ordförande Annika Jonasson:

Mail: annika-jonasson@telia.com

Tel: 0704-445 373

Vi finns på facebook

© Svenska Shirehästföreningen